ECSTASY

”På ett raveparty såg jag en kille som hade proppat i sig ecstasy. Han upprepade under flera timmar: ’Jag är en apelsin, skala mig inte, jag är en apelsin, skala mig inte.’ En annan kille trodde att han var en fluga och slog hela tiden sitt huvud mot ett fönster.” – Liz

”Ravepartyn är okej, om man bara låter bli att ta ecstasy. Men så snart man börjar tycker man att folk som råder en att sluta är idioter. Man börjar tro att man hittat något fantastiskt, och andra ska inte försöka tala om motsatsen för en. När man börjar tycka om ecstasy är det för sent, man är förlorad.” – Pat

”Som tur är lever jag, men kvar har jag dagarna, månaderna och åren efter traumat. Jag måste leva med vad det gjort med mig under resten av mitt liv – jag har varit med om allt man kan tänka sig.

Depression, ångest, stress, återkommande mardrömmar på nätterna och svår huvudvärk var bara några av de saker som drabbade mig efter att jag tagit ecstasy. Jag nästan dog. Det tog mig bara en natt, några piller och alkohol. Denna drog är mycket dödlig och jag är oerhört tacksam för att jag lever. Jag kan inte beskriva hur svårt det är att leva med dessa mardrömmar hela tiden. Jag vaknar badande i svett och tackar Gud för att det bara är ytterligare en mardröm. Jag ber att mardrömmarna ska försvinna med tiden. Ingen drog är värd kostnaderna eller ruset.” – Liz

”Jag hör många människor som talar om ecstacy som en kul, harmlös drog. Allt jag kan tänka är: ’Om de bara visste.’

På fem månader förvandlades jag från att ha levt ganska ansvarsfullt samtidigt som jag strävade efter att uppnå min dröm, till att bli en person som inte brydde sig om ett dugg – och ju mer påtänd jag blev, desto djupare sjönk jag ner i en mörk, ensam tillvaro. Och när jag väl sov fick jag mardrömmar och frossa. Jag hade klibbig hud, ett dunkande huvud och började känna mig paranoid, men struntade i det för jag trodde det var normalt. Tills den natt då jag trodde jag skulle dö.

Ecstasy tog min styrka, min motivation, mina drömmar, mina vänner, min lägenhet, mina pengar och, värst av allt, min psykiska hälsa. Jag oroar mig för framtiden och min hälsa varenda dag. Jag har många berg framför mig, men jag tänker fortsätta klättra, för jag är en av dem som haft tur.” – Lynn

”Ecstasy gjorde mig vansinnig. En dag bet jag i glas, precis som man biter i ett äpple. Jag var tvungen att ha munnen full av glasskärvor för att det skulle gå upp för mig vad som höll på att hända. En annan gång slet jag sönder tygtrasor med tänderna under en timmes tid.” – Ann