ALKOHOL

”När jag var tretton år gjorde mina vänner narr av mig om jag inte tog en drink. Jag gav efter bara för att det var lättare att gå med strömmen.

Jag var riktigt olycklig och drack hela tiden för att fly från mitt liv. Jag gick ut mindre och mindre och började förlora vänner, och ju mer ensam jag blev desto mer drack jag. Jag blev våldsam och okontrollerad. Jag visste inte vad jag gjorde. Jag slet sönder min familj.

Mina föräldrar sparkade ut mig när jag var sexton år, så jag blev hemlös och började tigga för att få pengar till drinkar. Efter åratal av missbruk, berättade läkarna att min hälsa tagit skada som det inte gick att göra något åt.

Jag var bara sexton men min lever var svårt skadad och jag höll nästan på att ta död på mig med allt jag drack.” – Samantha

”När jag var runt 25 år hade jag fastnat i drickandet.

Det jag brydde mig främst om var drickandet, allt annat kom på andra plats. Jag började inse att när jag inte hade något att dricka så fick jag en känsla av panik och började skaka.

Om jag var tvungen att klara mig utan drickat så började jag svettas och skaka. Jag klarade mig inte mer än några få timmar utan något att dricka.” – Paul

”Det senaste året har jag gått till arbetet berusad, fått blackouts på klubbar och barer och inte kunnat minnas hur jag kommit hem. Jag har genant nog legat med någon och inte ens kommit ihåg att personen kom med mig hem förrän jag stötte ihop med honom på morgonen.

Jag har förstört två förhållanden eftersom jag skadade dem så mycket genom mitt drickande, men jag satte drickandet främst. Min familj lider så för att deras dotter tar livet av sig utan någon uppenbar anledning.” – Jamie

”När jag skulle sluta dricka insåg jag att alkoholen hade fått ett sånt grepp om min kropp att jag inte kunde sluta. Jag skakade så jag trodde jag skulle gå sönder, jag svettades, jag kunde inte tänka förrän jag fick nåt att dricka. Jag fungerade inte utan det.

De efterföljande åtta åren åkte jag in och ut på avgiftningar och sjukhus. Jag försökte klura ut vad sjutton som hände med mig och varför jag inte kunde sluta. Det var den värsta och längsta tänkbara mardröm.”  – Jan

”Mitt missbruk byggdes stadigt upp och innan jag insett det, så hade jag blivit både förmiddags- och eftermiddagsdrickare. Jag beslöt mig för att sluta dricka. Jag låg vaken större delen av den natten, och runt tolv dagen därpå värkte vartenda ben i kroppen på mig. I blind panik hällde jag nervöst upp ett glas fullt med gin. Min hand skakade så våldsamt att jag spillde ut halva flaskan. När jag stjälpte i mig det kände jag hur våndan gradvis lättade. Då insåg jag slutligen den fruktansvärda sanningen: Jag var fast. Jag kunde inte sluta.” – Faye