Verkningarna av LSD är oförutsägbara. De beror på mängden man tar, personens sinnesstämning och personlighet, och den miljö där man tar drogen. Det är som att kasta tärning – en skenande, förvrängd lyckokänsla eller allvarlig, paranoid1 depression.
Normalt upplevs de inledande verkningarna av LSD trettio till nittio minuter efter intagandet av drogen. Ofta vidgas pupillerna. Kroppstemperaturen kan bli högre eller lägre, medan blodtryck och hjärtverksamhet antingen kan öka eller minska. Svettning och frossbrytningar är inte ovanliga.
LSD-missbrukare upplever ofta aptitlöshet, sömnlöshet, muntorrhet och skakningar. Synförändringar hör till de vanligaste verkningarna – användaren kan bli fixerad på intensiteten hos vissa färger.
Extrema skiftningar i humör, allt från ”utflippad” lycka till intensiv skräckkänsla, upplevs också. Det värsta är att användaren av LSD är oförmögen att avgöra vilka perceptioner som skapas av drogen och vilka som hör till verkligheten.
Vissa användare av LSD upplever en intensiv lycka som de misstar för ”upplysthet”.
Inte bara fjärmar de sig från sina vanliga aktiviteter i livet, utan känner även ett starkt begär av att hela tiden ta mer av drogen för att få återuppleva samma sensation. Andra upplever svåra, skrämmande tankar och känslor, rädsla för att förlora kontrollen, rädsla för att bli sinnessjuk och död samt förtvivlan, medan de tar LSD. När den väl satt igång är det ofta omöjligt att stoppa en ”dålig tripp”, som kan pågå upp till tolv timmar. Faktum är att vissa personer aldrig återhämtar sig från en LSD-framkallad psykos.
Tagen i en tillräckligt stor dos framkallar LSD vanföreställningar och synhallucinationer. Användarens uppfattning av tid och om sig själv förändras. Storlek och form hos föremål förvrängs, liksom rörelser, färger och ljud. Till och med personens uppfattning av känsel och de normala kroppsliga förnimmelserna blir till något underligt och bisarrt. Förnimmelser kan tyckas ”korsa sig”, och hos användaren framkalla en upplevelse där han hör färger och ser ljud. Dessa förändringar kan vara skrämmande och framkalla panik.
Förmågan att göra förnuftiga bedömningar och se vanliga faror minskar. En som använder LSD kan försöka klättra ut genom fönstret för att ta ”en närmare titt” på marken. Han kan tycka det är trevligt att beundra solnedgången, lyckligt omedveten om att han står mitt i en livligt trafikerad gatukorsning.
Många som använder LSD upplever ”flashbacks”, eller en återupplevelse av LSD-trippen, ofta utan förvarning, och långt efter att de tagit LSD.
Dåliga tripper och flashbacks är bara en del av riskerna med att ta LSD. Personer som använder LSD kan uppvisa relativt långvariga psykoser eller svår depression.
Eftersom LSD ackumuleras i kroppen utvecklar användare tillvänjning av drogen. Med andra ord, en del av dem som tar det upprepade gånger måste ta det i allt högre doser för att uppnå en ”kick”. Detta ökar de kroppsliga verkningarna och även risken för en dålig tripp som skulle kunna framkalla psykos.
”Vid 13 års ålder tog jag min första drink och kort därefter kom jag i kontakt med marijuana. Därefter fick jag snabbt tag på LSD, blev missbrukare och började äta det som godis.
En kväll under en av mina perioder då jag ständigt var hög fick jag en blackout och vaknade med blod över hela ansiktet och med spyor forsande ur munnen. Som genom ett mirakel fick jag mig själv att kvickna till och tvättade av mig. Jag steg in i bilen och körde, skakande, hem till mina föräldrar. Jag kröp ner i min mammas säng och grät.
När jag var 21 år skrev jag in mig på min första rehabilitering.” – Donna