LSD: KORT HISTORIK

Albert Hofmann, en kemist som arbetar för Sandoz Pharmaceutical, syntetiserad1 LSD för första gången år 1938, i Basel i Schweiz, när han forskade efter ett ämne som stimulerar blodet. Dess hallucinogena verkningar var emellertid okända fram till år 1943, då Hofmann av misstag fick i sig lite LSD. Man fann senare att en oral dos av så lite som 25 mikrogram (motsvarar vikten av några saltkorn) kan framkalla intensiva hallucinationer.

Harvard-psykologen Timothy Leary, som förespråkade LSD och andra sinnesförändrande droger, greps och sattes i fängelse för drogrelaterade brott.
Foto: DEA/Timothy Leary arrest

På grund av dess likhet med en kemikalie, som finns i hjärnan och dess likhet med verkningar angående vissa aspekter på psykos, användes LSD i experimentsyfte av psykiatriker under 1940-, 50- och 60-talen. Även om forskarna inte lyckades upptäcka något medicinskt bruk av drogen, distribuerades gratisprover, som Sandoz Pharmaceuticals tillhandahöll för experimenten, vitt och brett, vilket ledde till ett omfattande bruk av denna substans.

LSD populariserades på 60-talet av personer som psykologen Timothy Leary, som uppmuntrade amerikanska studenter att ”turn on, tune in, and drop out.” (bli höga, bli hippa och hoppa av [skolan]). Detta skapade en hel antikultur med drogmissbruk, och gjorde att drogen spreds från Amerika till Storbritannien och resten av Europa. Än idag är bruket av LSD i Storbritannien betydligt mer utbrett än i andra delar av världen.

Psykiatriska program för sinneskontroll, som främst använde LSD och andra hallucinogena droger, skapade en hel generation ”acidheads” (LSD-missbrukare).

Medan 1960-talets mot-kultur använde drogen för att fly från samhällets problem, såg västvärldens underrättelseorganisationer och militär det som ett potentiellt kemiskt vapen. År 1951 inledde dessa organisationer en rad experiment. Amerikanska forskare upptäckte att LSD ”kan göra hela grupper av människor, inklusive militära styrkor, likgiltiga för sin omgivning samt sina situationer, vilket då skulle påverka planering och omdöme och även skapa oro, okontrollerbar förvirring och skräck”.

Experiment rörande möjligheten att använda LSD för att förändra personligheten hos målen för dessa underrättelseorganisationer och för att kontrollera hela befolkningar fortsatte, tills USA år 1967 officiellt förbjöd drogen.

Bruket av LSD minskade under 1980-talet, men ökade åter under 1990-talet. Under några år efter 1998 hade LSD fått en mera allmän användning på dansklubbar och nattlånga ravepartyn där drogen mest användes av äldre tonåringar och yngre vuxna. Bruket av den sjönk markant omkring år 2000.

Dagarna efter att jag tagit LSD upplevde jag en oerhörd ängslan och djup depression. Efter min första LSD-tripp tog jag det ofta, ibland upp till fyra eller fem gånger i veckan, under lång tid. Varje gång jag tog drogen blev jag mer och mer verklighetsfrånvänd. Till slut var jag oförmögen att känna mig normal i min egen kropp.” – Andrea