Jästa sädeskorn, fruktjuice och honung, har använts för att framställa alkohol (etylalkohol eller etanol) i tusentals år.
Jästa drycker fanns i tidig egyptisk civilisation och det finns bevis för en tidig alkoholhaltig dryck i Kina omkring 7 000 f.Kr. I Indien fanns det en alkoholhaltig dryck som kallades Sura, vilken destillerades från ris. Den fanns i bruk mellan 3 000 och 2 000 f.Kr.
Babylonierna dyrkade en vingudinna så tidigt som 2 700 f.Kr. I Grekland var mjöd en av de första alkoholhaltiga dryckerna, som vann popularitet, en jäst dryck tillverkad av honung och vatten. Grekisk litteratur är full av varningar för omåttligt drickande.
Flera infödda amerikanska civilisationer utvecklade alkoholdrycker innan Christopher Columbus ankomst till Amerika år 1492. En mångfald jästa drycker från Anderna i Sydamerika tillverkades av majs, vindruvor eller äpplen, så kallad ”chica”.
Under det sextonde århundradet, användes alkohol (kallad ”sprit”), i stor utsträckning för medicinska ändamål. I början av 1700-talet antog det brittiska parlamentet en lag, som uppmuntrade användning av spannmål för destillering av sprit. Billiga spritdrycker översvämmade marknaden och nådde en topp i mitten av sjuttonhundratalet. I Storbritannien nådde ginkonsumtionen 18 miljoner gallons (en engelsk gallon=4,546 liter, ö.a.) och alkoholismen blev allmänt utbredd.
1800-talet medförde en attitydförändring och nykterhetsrörelser började förespråka måttlig användning av alkohol, vilket till slut blev till ett yrkande på totalt förbud.
År 1920 godkändes en lag i USA som förbjöd tillverkning, försäljning, import och export av rusdrycker. Handeln med illegal alkohol sköt i höjden och år 1933 upphävdes lagen för alkoholförbud.
Idag lider uppskattningsvis 15 miljoner amerikaner av alkoholism och 40 % av alla dödsfall i samband med bilolyckor i USA, är förenade med alkohol.
